måndagen den 19:e mars 2012

#ngl2012 - IT med människan i fokus

Årets sportlov tillbringade jag i Falun där jag deltog i konferensen Next Generation Learning. Som konferens betraktad var det en liten, stillsam tillställning med gott om utrymme inlagt för möten och samtal människor emellan.

Som konferensens namn antyder talades det mycket om IKT, om lärplattformar, om datoranvändande i utbildningar och skolor, om OER eller som det ibland kallas öppna lärresurser, dvs undervisningsmaterial av allehanda art som finns fritt tillgängligt att använda. Det pratades en del om plattformar som används i skolor och utbildningar, om surfplattor, 1 till 1, BYOD och om smartphones, men mest av allt pratades det om människorna. Hur använder människor faktiskt den teknik som finns tillgänglig? Vad avgör om en plattform är användarvänlig? Vad vill man ha? Vad önskar man, och vad irriterar mest? Hur kommunicerar man, hur vill man kommunicera, och hur hanterar man all den information som finns i överflöd? Hur söker man, och hur sovrar man?

Det dyker upp många tekniska och digitala nyheter, läsplattor, smartphones och laptops som gör det enkelt att bära med sig nätet vart än man går, finessrika program och ett överflöd av resurser och information finns lätt tillgängligt. Det är lätt att bli överväldigad och fascinerad, man kan rent av bli fartblind av alla de tekniska möjligheter man plötsligt har vid sina fingertoppar.

Teknik i all ära, den öppnar fantastiska nya möjligheter för människor i alla livssituationer att delta i samhället, att ta del av nyheter, ha ett socialt liv och att studera även för den som av olika anledningar inte kan ta sig till skolan rent kroppsligt. Om vi håller den mänskliga aspekten i fokus.

Dr Albin Wallace från United Church Schools Trust berättade t ex om hur eleverna använder lärplattformar ungefär som skolväskor, de hämtar och lämnar sina hemläxor där och är inte särskilt lockade av att skapa, pyssla eller dela med varandra utöver vad skolarbetet kräver. Man hade hoppats att de skulle utnyttja tekniken mer, det var ett litet bakslag, men när man frågat ut eleverna om vad de tycker om plattformarna är svaren entydiga: Mer än något annat uppskattar man att de vanliga, mänskliga lärarna finns tillgängliga och ger hjälp med skolarbete och hemläxor utanför skoltid.
Gunnar Augustsson från Mittuniversitetet berättade om en undersökning kring hur studenter som studerar på distans uppfattar den skriftliga feedback de får på sina uppgifter. Visst uppskattar de den konstruktiva kritiken, och visst uppskattar de att få veta vad de behöver ändra och göra bättre, men de saknar den lilla enkla, mänskliga uppmuntran vi ger varandra sådär lite i förbifarten när vi möts öga mot öga, klappen på axeln, en liten kommentar om vad som var bra, trots att mycket behöver göras.
Och det är tanken jag bär med mig från konferensen Next Generation Learning 2012, och det är tanken jag vill försöka föra vidare - tekniken är värdefull, men det mänskliga mötet är ovärderligt.
/Ingela Grönstedt Arvidsson

2 kommentarer:

  1. Inspirerande och klokt inlägg, Ingela. Slutmeningen lägger jag ömt och omsorgsfullt in i ett av de mer skyddade skrymslen i hjärnan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, så roligt att höra! Detta med internet och datorer har varit en del av vardagen så länge nu att även om det upplevs som nytt i skolan så är det superviktigt att vi inte tappar fokus på att det är människor som möter människor, även om det sker via digitala kommunikationsvägar. Tycker jag.

      /Ingela

      Radera