onsdag 7 december 2011

Den kommer ju inte ut på nätet – eller gör den?


Tidigare del i bloggandet om surfplatteprojektet hittar du här.


Sent omsider sätter surfplatteprojektet fingrarna på tangenterna igen och fortsätter rapporteringen.

Vi hade alltså köpt några plattor och smartphones och börjat testa vad de kunde få för betydelse för lärandet. Vi hade kört fast med appar som inte ville fungera på alla apparater och vi hade kommit loss igen.

Allt det där hände när vi satt inom Folkuniversitetets trygga WIFI-väggar. WIFI? Jo – det är ett trådlöst nätverk som finns i många skolor eller hem. Det betyder att man kan ansluta sig till WIFI-nätverket och surfa på Internet utan att bry sig om något surfabonnemang. It-teknikerna hade ställt in nätet i våra plattor och då var det bara att trycka på knappen och börja surfa.

Lika lätt var det ju inte när vi kom utanför huset. Det flesta färgglada appar som vi tryckte på kom inte igång och plattan meddelade titt som tätt att den saknade förbindelse. Nu märkte vi hur mycket av allt som plattan kan och gör som kräver uppkoppling. Varningsklockorna ringde. Innebär detta att telefonen eller plattan ger sig ut på nätet lite hursomhelst och närsomhelst? Jo, faktiskt, det betyder det. Många av de små apparna söker nämligen efter uppdateringar. Helt på egen hand kopplar surfplattan eller den smarta telefonen upp sig mot Internet då och då som en ren service för användaren – och tickar pengar.
Och det gör den varsomhelst. Även under utlandssemestern när inte det billiga svenska
surfkortet gäller.
"wifi" cc by-sa 2.0 by miniyon73 on Flickr.

När vi tog upp ämnet med kollegor blev vi förvånande över hur många som kände sig osäkra. - Jag vet inte om telefonen surfar. Jag tror jag har stängt av det.
- Min son hade med mobilen i Kroatien, men bara på WIFI – men vi måste ha tappat det nätet när vi körde bil. Det kostade i alla fall över 500 Euro
- Ingen fara, jag går aldrig ut på nätet utomlands. - Jo, men din mobil gör kanske det!
- Jaså, kan man stänga av det?
- Kan du visa var den inställningen finns – usch, jag känner mig så dum.
Läge att erbjuda en internfortbildning. Välbehövlig och uppskattad var den!

Lärdom:
Abonnemang och nätverk verkar krångligt och kan bli riktigt dyrt. Fast egentligen är det enkelt:
Leta reda på inställningen för att sätta på och stänga all datatrafik – för att vara på den säkra sidan. Alternativt kan du välja inställningen att telefonen ska använda WIFI – om du är säker på att du stannar inom det nätet.
Och skaffa ett billigt surfpaket med fri surf inom landet, kontantkortet töms på nolltid om du kollar på film eller hämtar e-posten.

Tips för det mobila lärandet i folkbildningen: Ska deltagarna använda sina egna telefoner och plattor i kursen? De flesta som har en smartphone eller platta har väl även ett surfabonnemang. Men kan man göra ett WIFI-nät tillgängligt för deltagarna i studieförbundets/skolans lokaler så uppskattas det.

Och det viktigaste: Visst borde kostnadsfällorna och hur man garderar sig vara ett självklart tema i folkbildningens arbete för digital delaktighet?


/Kerstin Namuth, Surfplattor i lärande, Flexlärprojekt 2011

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar