torsdag 1 september 2011

Blir man okritisk av bildning?

Bildning är viktig för fritt tänkande människor. Bildning är det stoffet som gör att vi kan bedöma information, sätta den i sitt rätta sammanhang, avgöra om den är sann eller falsk. Utan bildning faller man lätt offer för politiska demagoger och alla andra som vill pådyvla oss sin mening eller sina tjänster och produkter. I synnerhet i vårt digitala samhälle där all information flödar ohindrat och ofiltrerat in i våra datorer är vi i desperat behov av att kunna sovra, värdera, välja och skilja fakta från felaktig information. Och vi som är aktiva inom folkbildningen – ledare, lärare och deltagare – hoppas nog alla att just bildningen ska vara nyckeln till problemet.

Tidigare i somras skrev Jonah Lehrer på Wired.com om ”The ignorance of the voters” och artikeln kan få bildningstron att vackla.

I Kalifornien undersöktes väljares faktakunskap om innebörden av ”Proposition 13”. Prop 13 är ett väljarinitiativ som påverkar varje invånares skatt och som har diskuterats kontinuerligt sedan 1978. Bara en tredjedel av alla potentiella väljare som deltog i undersökningen svarade rätt på grundläggande fakta om Prop 13. Den överraskande detaljen i studien var att välutbildade, äldre och erfarna och ekonomiskt välmående personer hade påfallande sämre koll på fakta än lågutbildade. En möjlig förklaring är att ”perceptionen (inte kunskapen) styrs mer av egenintresse och en potentiell blindhet gentemot sådant som ligger utanför ens egen erfarenhet” än faktiska förhållanden.

"Election Day" by JoePhilipson on Flickr

Wired tar även upp äldre forskning som pekar på att vi människor gärna och effektivt utestänger sådan information som ifrågasätter våra övertygelser. I en studie ville inte rökare höra om risker, i en annan valde religiöst troende att inte behöva höra antikristna budskap. Detta är kanske inget nytt, och vi alla känner nog igen oss lite.

Riktigt intressant blir dock kombinationen av gamla och nya resultat:

Vi är alltså ovilliga att ta till oss info som strider mot vår övertygelse. Ju starkare övertygelse, desto större ovilja. Högre utbildning gör oss inte mer öppna och kunskapstörstande än andra, snarare tvärtom.

Vi har i vår digitala tid tillgång till oändligt mycket information som stödjer eller motsäger vår övertygelse. Ju ”smartare” vi är, desto mer vet vi om världen och dess mekanismer. Ju större digital kompetens vi har, desto bättre vet vi var vi hittar information, men – och detta är spännande – vi vet även hur vi kan undvika den. Ju bättre vi finner oss tillrätta på nätet, desto lättare blir det att smidigt navigera förbi allt som kan hota våra älsklingsövertygelser. Desto snabbare klickar vi oss fram till våra små oaser av likasinnade som bekräftar att vi äger sanningen.

Kort sagt, varken utbildning eller kunskap skyddar mot dumhet. Tvärtom kan det faktiskt vara så att kunskap blir ett hinder för insikt och klokskap. Ju mer vi vet, desto dummare blir vi? Om det är just kunskapen och den digitala kompetensen som hjälper oss att bygga den mentala tunneln – vad ska då folkbildningen göra?

Kanske det som den alltid har gjort – se till att människor och övertygelser möts. Och skapa möten – gärna på nätet - som har något som gör att man inte vill klicka bort dem.

Läs Jonas Lehrers artikel här.

/Kerstin Namuth

2 kommentarer:

  1. Ingemar Svensson1 september 2011 16:56

    Väl skrivet, Kerstin Namuth. I grunden handlar om mötet!

    SvaraRadera
  2. Ingemar Svensson3 september 2011 10:29

    ....i grunden handlar det om mötet...ska det ju stå :-)

    SvaraRadera